Northbanes Blog

Idag blev det grillning efter dagen på jobbet tagit slut. Jag var och köpte mat inför kvällen på lunchen å Björn köpte sedan öl efter han slutat något tidigare än mig. Vanligtvis brukar vardagen bestå av att man kommer hem och försöker sig på någon fantasilös kvällsmat som brukar smaka ok/bra i bästa fall. Idag slog vi på stort och körde på karré och potatisgratäng med bea till förstås. En helt klart svårslagen kombination! Vi tog en öl när vi kom till stugan runt halv sju-tiden och därefter en till innan det var dags att fjutta på grillen. Det blev sanslöst gott om grillmaster får säga det det själv, åtminstone i jämfört med vad man brukar trycka i sig på vardagen..
Trevligt var det minsann, något vi definitivt får göra om bara vädret tillåter. Sånt här borde man definitivt göra oftare, det höjer vardagens livskvalité så mycket för så lite prestation.

Livsnjutare på balkongenDukat för grillatLove on the rocks….

Idag var det premiär för träning på stranden i Apelviken. Kändes riktigt skönt med sanden under fötterna och solen i ansiktet samtidigt som man körde på med kata. Tyvärr flög bara tiden iväg, hade lätt kunnat vara där i en halvtimme eller timme till. Det är riktigt kul, men jag känner att min koordination inte är vad den borde… Leta inte för länge, jag saknas i bild på bild nr 2 😛Courtesy of Andreas Ask

Om vädret tillåter nästa vecka, så lär det bli favorit i repris dock!

Helgen spenderades i Hajom för att pyssla om min lilla Fia. Då mådde hon inte så bra, men det är på uppgång nu iaf, vilket känns otroligt skönt! Hennes mamma var snäll å köpte tuggummi med tatuering inkluderat:
Fin va? 😉

Hos Fias mamma hänger även fina målningar från det att Fia var yngre, säg en sisådär 2½ år gammal: huvudfotingar kallas dom visst 😉

Atlas var så klart på plats och är allmänt söt

Det underbara vädret är ett faktum och det är så otroligt härligt att ta en liten sväng på stan och bara strosa omkring i värmen under lunchen. Imorgon kommer det förmodligen gå till som så att jag å Björn åker till stugan min (mina föräldrars om vi ska vara petnoga) och grillar å dricker en god öl till detta. Värre kan man ha det.
På väg till jobbet (nej, jag stannade cykeln innan jag tog kortet för den som undrade)

Chefens hund som tillbringar många timmar på jobbet som ett hinder när man ska gå nånstans, har blivit allt mer konstig på sistone. Sista veckan/veckorna hon varit där så har hon haft en förmåga att låta lite vätska bilda en pöl på golvet, helst gärna i källaren där jag står och bygger nya datorer. För att ni ska förstå vad jag menar, så illustrerar jag det med följande bild:
Ifall det skulle vara otydligt eller så…

Hoppas nu bara detta underbara väder vi fått i veckan vara riktigt, riktigt länge! Vi skandinaver behöver mycket sol och värme för att kompensera de övriga 8-9 månader av kyla vi behöver utstå..

Fick ett brev idag från mitt försäkringsbolag, som bekant så gick ju åskan i vintras, med följd av att två stycken datorer jag hade havererade. Vad är oddsen för det i slutet på november förövrigt, inte att mina datorer går sönder då utan att åskan går? Hur som helst så stod det i brevet att jag fick efter datafirmans värderande + deras undersökning och självrisk, ut 6000kr vilket inte var helt fel! Men jag tror aldrig jag har tagit något innan som ett försäkringsärende (förutom min cykel som blev stulen förra året), så nästan så att jag var värd det ändå. Hade faktiskt inte hoppats på så mycket utan kanske 4500kr eller något, så var klart positivt överraskad 🙂

Men eftersom jag nu inlett ”Operation Bad Hair Day”, så ska alla pengar jag kan avvara gå till en ”fond” (min egna, sparkonto snarare) för att sedan när jag samlat ihop tillräckligt med cash, så ska jag fixa mitt hår så jag får hår som ser ut som det jag hade för 5 år sedan, fattar inte att det kan ändra sig så fort. Å om jag skulle ändra mig under resans gång, så har jag ju en liten pott sparad som jag å Fia kan åka utomlands för istället, så det blir win-win 🙂 Om ni vill får ni gärna stödja mig i denna operationen 🙂

Sett allt fler å fler Segways på gatorna, det första som slår mej är hur fula dessa låtsas mopeder/cyklar/sparkbrädor är, jag menar seriöst, vem ställer sig på en sån, det går ju inte å ta en sån person seriöst. Ta cykeln istället å rör på dig människa, så slipper du se ut som något som omsjungs i valfri Onkel kånkel-låt 😛Vad är grejen egentligen?

Idag var det bältesgradering på träningen, har varit minst sagt nervös då jag inte känt mig helt hundra på alla slag och försvarsställningar, kata och annat därtill. Så när jag klev in i dojon idag och fick höra att det var just idag det var gradering, så knöt det till sig lite i magen.
Jag hade hoppats på att det kunde ske nästa vecka, så jag fick träna ytterligare lite till. Detta trots extra hjälp jag fick i förra veckan, tack Ingemar, kanske var det den som gjorde att jag faktiskt lyckades med att ta den nya färgen i bältet, nämligen gult (japp, det är på nybörjarnivå fortfarande, men känns bättre än vitt!) Så nästa vecka ska jag få mitt nya bälte, lycka!

Men under Yu Kumite:n (fri sparring) som ägde rum sista 5-10 minuterna, så gick jag mot de som hade betydligt högre bältesrank än jag själv, dels för att de ofta är mer säkra på sin sak, men för att de också inte daltar runt utan det kan komma en slag som tar luften ur en. Lyckligtvis kunde jag parera de flesta utan problem, men ett slag har gjort min vänstra underarm otroligt öm, att sitta å författa den här texten känns, en annan spark rev upp handen. Fattade först inte varifrån blodet kom, men en viss Ingemar hade slipat tånaglarna till vassa klor som skar sig in lite ytligt hehe. Ingen fara på taket dock!

Efter vi fått reda på av sensei att jag å en tjej som heter Moa klarat av graderingen, så gicks det fort igenom hur vi hade presterat under träningspasset, den statiska kumite:n fanns det plats för förbättringar men bra, men kiho och kata:n va lite mer än bra. Men tror Andreas tyckte bäst om att vi (jag vet att jag gjorde det iaf:) satsade allt på själva Yu Kumite:n, han tyckte det var härligt att se att vi vågade pusha framåt och inte backade bakåt när attackerna haglade, alltid kul! Å jag måste säga att Yu kumite:n är bland de roligare, speciellt när man möter hårt motstånd!

Det är en härlig grupp jag hamnat i och en lärorik sensei med ett sinne för humor, och som alla vet kommer man väldigt långt med humor och ett glatt humör!

TACK.

Idag åkte pappa å jag ned för att röja bort allt skräp som hantverkaren samlat i trädgården och altanen bland annat. Vi kom dit strax runt kl 0915, men lånebilen pappa fått från Kinna Bil visade sig ha en 12-polig kontakt för släpkärran som va 7-polig. När pappa ringde å undrade om detta, så fick han till svar att den adaptern har dom, men man måste fråga om den. Bra service där, tänk på det om ni lånar bil från pucko Kinna Bil! Pappa fick åka omkring å försöka få tag i en adapter medan jag plockade på så mycket skräp jag kunde på släpet.

Lite efter-och-före bilder:

Här är bilder från framsidan, lillstugan syns i bakgrunden. Naturligtvis är det i fel ordning, så efter är först i ovanstående exemplet ifall ni inte såg detta :p
Altanen. Lite renare efteråt.

Första rundan till tippen gick fint, efteråt beställde vi hämtmat på China Sea och åt i stugan, gott! Sen monterade vi ned ställningar å packade in ännu mer skräp än förra gången, körde till tippen, denna gång tog de längre tid dock. Mkt på grund av att någon liten fjunis skulle gå igenom massa sopor så han fick bestämma lite. Nåja, 1½ timme senare var vi på väg mot stugan för att fixa de sista.
Mycket arbete blev det (å solbränd i ansiktet blev jag nog med), men kändes skönt att få det klart!

Idag hämtade Fredrik mig kl 0700 för att vi skulle simma (har detta som vana på fredagsmorgon), men hade glömt mina simglasögon på jobbet och hittade inte mitt andra par, så fick försöka utan. Det tog dock inte lång tid innan jag märkte att det är faktiskt riktigt svårt och jobbigt att simma utan simglasögon, dels kan man ju inte crawla för det är så mycket klor i vattnet att man skulle se ut som en blodsprängd zombie i ögonen, men sen sträcker man så på nacken att man får ont efter bara ett par vändor.

Resultatet blev att jag stegade bort i andra delen av badhuset och där istället gjorde övningar som vi brukar göra på karate-träningen. En av dessa kallar instruktören/sensei för ”burpies”, vilket omfattar högt hopp med händerna upp i skyn och sedan ned för att göra en armhävning, sen fort ihop och hoppa upp igen. Kan tala om att efter ett par såna här så blir man rätt mör och flåsig. Dessa varvades med att inta armhävningsposition och sträcka fram ena benet mot armbågen för att sedan skifta, också riktigt påfrestande! Men detta gjorde betydligt mer nytta tror jag än någon simning någonsin kunde gjort, iaf för mig.

Eftersom jag har bältesgradering på måndag eventuellt, så passade jag även på att träna lite slag å försvarsställningar, men även hur jag skulle placera fötterna, mot slutet började fötterna bli något bättre placerade men inte helt rätt. Har nu lyckats skriva ut kompendiet också vilket kommer underlätta när man kan ha en bättre koppling mellan det japanska uttrycket och rörelsen det betyder!

Idag fick jag en egen träningstid med en av deltagarna, gött att kunna koncentrera på mig enbart och vad jag behövde öva mer på. Framförallt är det hur jag har fötterna som jag behöver tänka på, tenderar att ha dem alldeles för nära varandra på en mer eller mindre linje. Sen behöver jag få lära mig alla betydelser av de japanska orden, lärt mig några ord och dess betydelse idag, men mer kvarstår.
Tack Ingemar för att du tog dig tiden att träna med mig, fastän det var underbart väder ute och du säkert kunde hittat på mer roliga saker, hoppades Gambrinus-ölen smakade dock! 🙂

Igår åkte jag direkt hem till Björn efter jobbet för att fira hans födelsedag. Han fick en öl i födelsedagspresent och vi satt ute på hans balkong å drack ett par öl (premiär!) innan det började bli för kallt. Fredrik skulle komma förbi också (som surprise), ringde han innan jag gick in till Björn, då sa han att han snart skulle åka.
Efter någon timme undrar jag vart han blivit av å ringer upp, får svaret att ”något stolpskott kört på honom och att han är på akuten nu”, fick berätta för Björn att the element of surprise tyvärr hamnat på akuten. Något skärrade gick vi in Björns lgh och satte oss där.
Efter en stund ser Björn att balkongfönstret dras åt sidan och in klättrar Fredrik, som bara lurat i oss att han var på akuten för att han inte fått ändan ur vagnen å gett sig av tidigare, schysst! 😛
Vi bestämmer oss för att gå till Big Boy’s för att äta lite mat, plus att det blir lite mer födelsedags-feeling över det hela om man inte bara sitter i en lgh å dricker ett par öl å sen är det inget mer med det. Så sagt å gjort gick vi dit å åt väldigt gott kött, jag valde entrecote medan de andra valde biff. Efter att ha ätit upp och betalat gick vi hemåt till Björn å Fredrik tog fram sin romflaska som senare hälldes upp i kaffet, något starkt ska sägas. Någon timme eller två senare var det dags att åka hem, trevlig kväll!

Jättebra träning idag, vi var bara fyra stycken inklusive mig själv, vilket gjorde att jag kunde få värdefull hjälp inför bältesgraderingen som kommer att ske snart. Nu tror jag att mönstret till min ”kata” sitter, men får nog öva lite till hemma på den ändå. Sen är det mycket annat också förstås, men det är skönt att den biten som jag kämpade med mycket på träningarna börjar sitta. Hade det varit såna här träningspass varje gång så hade jag definitivt hunnit lära mig mycket mer, som det är nu så är det svårt att veta om man gör rätt, både i rörelsen men även hur man står. Fick svinbra genomgång på det idag då, visade sig att jag stod helt fel. Stort tack till Ingemar, Erik å Mikael för hjälpen idag, får bjuda på en öl nån gång! 🙂

Nedan är lite bilder från vår träningslokal: