Northbanes Blog

Igår var jag å Fia å åt på restaurang Michelangelo, smidigt med gångavstånd tänkte vi när vi valde mellan detta och Moon Thai i stan.
Deras specialitet är tapas, så Fia valde spansk inspirerad tapasrätt med tortillas, gambas, päron/ost med fikonmarmelad och bruscetta(?). Det krävdes dock lite övertalning från servitören för hon var inne på att byta bort tortillas till något annat, men det var nog tur hon övertalades för tortillasen var väldigt goda 🙂
Själv fegade jag lite och ville ha en köttbit, efter rekommendation från den trevlige servitören så föll valet på kolgrillad entrecôte snarare än oxfilé eller lammracks. Han tog sig verkligen tid och förklarade ölsorter och vad som passade till maten jag beställt. Efter vi fått in maten kom han tillbaka och frågade om allt var till belåtenhet, det svarade vi att det var det sannerligen, lite roligt var att man hörde när han nämnde det för kocken och kocken svarade utifrån köket. Vi var dessutom själva på restaurangen så det var ju relativt lätt att göra oss till lags. Strax innan vi var klara kom det in 3st medelålderskvinnor som ville ha en bit kött, servitören förklarade att köket hade stängt, men han skulle ringa deras systerrestaurang i Olskroken för att se om de hade öppet, men det hade de inte. Det slutade med att han ringde upp kocken som fick komma tillbaka å sätta igång köket igen, cirka 40 minuter skulle tanterna få vänta innan de kunde få mat. Snacka om service-minded restaurang!!
Vi gick därifrån, mycket mätta och belåtna, hit kommer vi definitivt komma tillbaka till!

I torsdags åkte jag till Fia för att hälsa på och äta lite god mat tillsammans med hennes mamma och vänner (Lena å J) till dem. Väldigt trevlig afton med god mat bjöd Fia på. Senare på kvällen kommer J in på ett samtals ämne som innefattar hans vän från Ghana vid namn Ajay, J berättar att Ajay å han har lite roligt på rasismens fördomar när de är å handlar. Ajay drar den andres vagn bakom och när de betalar så packar Ajay i J’s varor i påsarna. Precis när J betalat kassörskan så vänder han sig om å säger: ”Alla borde ha en neger”. Trodde vi skulle vika oss när han berättade det här, även om man rent politiskt sett inte får säga så, så är det ofantligt roligt, pga att det är så tabu. Till saken hör att Ajay är en man med akademisk bakgrund å tycker nog det är lika roligt han med!

Utanför jobbet utspelade sig en udda händelse, en man i en pickup skulle köra ut från sin parkeringsplats, han hade förmodligen inte full koll på sin bil alternativt var han inte nykter, för han körde på bilen framför (en företagsbil från Harrys) men gick inte ut för att kolla eventuella skador utan åkte bara därifrån. Jävla smitare, vi har ditt regnummer ifall påkörda bilägaren skulle uppmärksamma eventuella bucklor i bilen efteråt.. så dålig stil!

Den här veckan känns det som att det är lika mycket att göra som det normalt är på 2 veckor, minst! Knappt en död sekund, lunchrasten kommer som en sänd från ovan då man kan få slappna av något åtminstone. Jag tror jag har ett tiotal byggorders på nya datorer som ska byggas innan mitten av nästa vecka, samt att det är service å folk i butik å telefon som gör att man får ett ”avbrott” i det andra man måste göra. Ska bli skönt när det lugnar ned sig igen, hoppas det blir snart bara.

Idag så mår äntligen Fia bättre, det lilla jag fick pratat med henne i kväll kungjorde att det minsann var gamla Fia som hade kommit tillbaka 🙂 Så otroligt härligt å skönt att höra att hon mår så mycket bättre och är piggare!! Hon var så pigg att hon hade två av sina kompisar hos sig plus ”katten” Atlas, kan säga att det skulle ha varit helt uteslutet de senaste 3 veckorna, så jag anser att det betyder att hon är friskförklarad 🙂

Neurologen, som eventuellt är boven i dramat till det hela, fick av Neurolog-avdelningen på SU en utskällning verkar det som, så det var ju lite ”kul” med 😉

Man blir på toppenhumör helt enkelt!, så här kommer lite slumpmässigt utvalda bilder:
Bild på ”katten”.
Mamma å pappas nya kaffemaskin.
Julgodis deluxe med vin.

Gott nytt år till er alla!

Eftersom Fia ligger på sjukhus sedan söndags, så blev våra planer om att fira nyår tillsammans i Hajom omintetgjorda. Hennes nyårsafton sög nog rätt kraftigt, sms-korrespondens avslöjade att hon festade till det genom att dricka vatten ur ett sugrör, inte så lite festligt heller på nyår! 😛
Mamma å pappa erbjöd sig att jag skulle få fira nyår med dom hos deras vänner, men avböjde, visste att Björn skulle sitta själv å tänkte att det kunde ju vara fint å fira med honom. Det blev en ganska alternativ nyår för min del med, Björn hämtade upp mig vid halv sex-tiden å vi åkte och handlade ingredienser. Björn stod för fiolerna om jag tillagade maten, gröncurry kyckling stod på menyn.
Bild nedan från Björns kök, lägg gärna märke till att Björn dricker cider till thaimaten 😉
Maten blev väldigt god faktiskt, var nöjd med mig själv! Efteråt kollade vi på filmen ”Looper” som i ärlighetens namn inte var särskilt bra. Drack ett par öl och åt lite chips. Efter filmen kollade vi på lite musikdokumentärer om bland annat Pantera. Framåt tolvslaget så gick vi ut för att kolla på fyrverkerier, men regn och blåst gjorde att det inte blev någon långvarig vistelse utomhus, speciellt inte då Björn endast tagit skinnjacka som ytterplagg 😛 Vi hann inte ens dricka upp ölen vi tagit med oss ut. När vi kom tillbaka några minuter efter tolv, nästa år, så blev det lite Family Guy och Piña Colada med Coca cola innan jag strax efter ett kände att jag borde gå hem å lägga mig. En för mig annorlunda nyårsafton men trevlig ändå!

Pratade just med I-B om Fias situation. Jag blev minst sagt upprörd och förbannad när jag fick höra följande: I-B frågar doktor/personal på Sahlgrenska om Fias prioritet, varpå den här sköterskan häver ur sig att hon blivit nedprioriterad till lägsta nivå för att hon ”pratat i mobiltelefon och skrattat”(!) I-B svarar att hon har då minsann inte använt någon telefon eller pratat med någon, telefonen har legat i väskan hela tiden och definitivt inte skrattat heller. Efter lite het diskussion om det går ett rykte eller var han fått den informationen ifrån, så ger sig den lame sköterskan och säger ”jag sa så för jag visste inte hur jag skulle komma ur situationen”. Jävligt bra för sjukhuspersonal att ljuga för sina patienter, är det så Sahlgrenska bygger sin verksamhet att sprida lögner och ljuga folk rakt upp i ansiktet?!? Jag blev fullkomligt rasande när jag hörde detta, kan bara ana hur Fia tog det, men den lilla masken till sköterska som kläckte ur sig detta hade inte mod för att be Fia om ursäkt…Det här trodde jag faktiskt inte man skulle få höra om svensk sjukvård 2012… när regionerna drar ned på personal inom vården så hoppas jag innerligt att det är såna här idioter som får sparken!

..ungefär så känner jag mig nu, som en benlös groda, det vill säga hopplös men framför allt kanske maktlös. Fia har inom loppet av fyra dagar varit på akuten två gånger, varav den andra gången är idag och vad jag vet så har hon inte fått hjälp än (trots att hon varit där i drygt 12h och även varit där i torsdags!!). Svensk sjukvård kanske verkar bra utåt sett, men verkligheten inifrån är någon helt annan…

Fia har idag haft enorma ryggsmärtor och huvudvärk, vi skulle firat lugn nyår i Hajom imorgon men det lär inte bli tal om eftersom att den enda positionen som är genomlidbar är i sidoläge. Bara att resa sig upp halvsittande är en pärs, tänk er då att bara gå till bilen eller sitta i den eller än mindre fira nyår, låter inte så angenämt eller tänkbart.
Resultatet blev att ambulans fick komma och hämta henne vid middagstid idag, och jag kan säga er att det är något väldigt gripande att se sin flickvän föras iväg på bår av ambulansförare, det går inte att beskriva.

Maktlösheten man känner när läkarna inte kan lösa Fias problem och hon gråtande ber mig att lösa problemet så är den total; men om jag känner hopplöshet inför det så är det nog ingenting mot vad Fia känner som redan fått kämpa 3½ år efter sin ridolycka. Det verkar, som hon säger, aldrig ta slut helt enkelt. Men tillsammans är vi starka och ska klara av även det här, för vi ska åka till Thailand nästa jul och innan dess ska vi hinna med att fira Fias mamma I-Bs 60-årsdag i Barcelona.

till sist vill jag bara säga: SVENSK VÅRD SUGER OCH DET BEHÖVS KLARA EFFEKTIVISERINGAR FÖR ATT LÖSA PROBLEMEN!

Julen hemma har varit avkopplande och mysig. Åkte från Gbg till hajom på söndag eftermiddag lagom till snön började falla. Hade glömt fylla på spolarvätska så stundom var det relativt svårt att se var vägen slutade på kanterna. Men tack vare god kännedom å upplysta vägar gick det, ja.. vägen. På kvällen kom gäster å det dracks glögg å åts julskinka m nybakat bröd å gröt. Fia kunde tyvärr inte närvara då hon inte har någon form av energi kvar å minsta ljud är intensifierat tusenfalt, så det kändes tomt och ensamt. Men en hel del sms han det bli åtminstone.
På julaftons morgon var det först lite paket i julstrumpan. Småsaker mest men användbara. På eftermiddagen var det dags att åka till kusinerna i torestorp. Men eftersom dom tycker vi alltid har så mkt julklappar med oss, så fick vi bara ta med oss tre var å öppna resten i hajom. Vi öppnade visserligen ett par där, men vi tyckte det var lite löjligt så de flesta öppnades på kvällen i t-torp. Många fina klappar delades ut, jag fick captain Morgan partypack med rom å coca cola i ett, samt ny underbar telefon, wiiii! När vi ätit god mat sen så var det dags att hoppa i Carina å Jans nyinköpta utomhus jacuzzi. Mkt öl dracks det före badet såväl som i badet. Så när vi gick upp strax innan tolv på kvällen var jag nog lite dragen, drack lite kaffe å åt kaka sen var det dags att säga hej då till årets julafton å lägga sig å sova i Karins nyinköpta hus med fantastisk utsikt. Dagen därpå bar det först av hemåt å efter att ha öppnat julklappar å umgåtts med familjen var det så dags att åka till Gbg igen, den här gången med påfylld spolarvätska dock :p

Idag tränades vi av Sadik som är svensk mästare i karate. Mycket givande träning som bestod av olika sorters varianter på karate, kul med variation å framförallt roligt med kumite (sparring). Uppvärmingen var inte och leka med, trodde jag skulle få operera höftleden efter att ha stått på ett ben med högt knä å försökt sparka så högt som möjligt, här finns uppenbarligen mer att träna på, den saken är säker!
Sadik hade tydligt kommando under övningarna och fick verkligen oss att pressa till absolut max, och således ger man också absolut max i övningarna, men fy fan vad det kändes!
Jag var ensam gulbältare den här gången, mestadels brunbältare, men trots att det jag gjorde säkert inte var helt hundra, så uppmuntrade han mig och kom med konstruktiv kritik, sånt gillar jag skarpt. Utan kritik (och uppmuntrande) så känns det snart hopplöst när det man gör inte ser ut som de alla andra gör (som visserligen är flera ”dan” (rank) högre än jag själv är, men ändå.

Han ska visst träna oss imorgon med, så då får man passa på att komma så klart, även om det är en lång dag på jobbet imorgon. Nu ska jag strax gå å dö en smula i soffan….