Northbanes Blog

Efter att ha gjort en liten löprunda med avslutande dopp vid lunchtid idag, så tänkte jag på eftermiddagen att det ju hade varit trevligt att passa på att premiäranvända mina simfötter och cyklop i svenskt vatten innan sommaren tar slut (köpte dom i Thailand i november förra året). Sagt å gjort så åkte jag ned runt 4-tiden till stranden, letade kort efter brorsan som inte va i stugan men cyklar å bil stod kvar, men såg honom inte. Begav mig till bryggan på ena sidan av stranden (som är ca 1.3-1.5km lång). Plockade ut cyklop och simfötter, till mitt stora förtret så märkte jag att jag glömt packa med snorkeln, bummer! Men hoppade i ändå, tyvärr måste de va något strul med mitt cyklop (hade även problem i Thailand, där jag fick det utbytt!). Antingen gör jag helt fel eller så är det fel på cyklopet, för det läcker väldigt gärna in vatten vid kinderna, dvs det sluter inte helt tätt. Men det forsar inte in så det gick att använda iaf, paddlade lite med simfötterna och fick se en liten sjöstjärna som förirrat sig in till viken, såg även två krabbor modell större för att vara vid sandstrand, men ändå relativt små. När jag gick upp för att soltorka, så kom det fram en finlandssvensk i övre 60-årsåldern alternativt tidiga 70-årsåldern, började prata lite om simfenor, snorkling och crawling. Det visade sig att han var en tävlingssimmare som simmat i Triathlon (fortfarande vid sin ålder!) och som konditionssimmar från ena sidan på viken till den andra, visserligen i våtdräkt, men ändå crawlar 1.3km i ett svep. Jag som tycker att 25m tar ut sin rätt i simbassängen utan undervattensströmmar, men det är klart, simmar man i triathlon så har man ju byggt upp en riktigt bra kondition med.

Så här efter sommarens alla öl och rom&cola å diverse annat onyttigt känns det väldigt aktuellt att börja göra nånting åt det. Om man räknar från höstas 2010 till och med nu, har jag gått upp hela 7kg, vilket är på tok för mycket, mitt mål ligger ungefär 10kg under där jag är nu. Helt ofattbart när jag tänker på det att jag gått upp så mycket, men nu är det som sagt dags att göra nånting åt det. Alltid skönt att komma till insikt med problemet innan det blivit ett för stort problem och det känns hopplöst. Hade jag t.ex. vägt över 100kg så hade det nog känns som ett dött lopp redan innan jag börjat.

Så här såg löprundan ut igår:
http://runkeeper.com/user/northbane/activity/109548003
Och så här såg den ut idag:
http://runkeeper.com/user/northbane/activity/109875590

Det rör sig alltså inte om någon maratonlöpare här, men vad kan man förvänta sig när man inte sprungit egentligen något alls i sitt liv, mer än lite i gymnastiken och på träningar såsom fotboll, basket och nu karate. Men det har aldrig rört sig om några egentliga distanser då. Men målet är inte bara att gå ned i vikt, utan att även få bättre kondition och en kropp som jag mår bättre i. Nu gäller det bara att försöka hålla uppe löprundorna och inte slappa, det är ju en sak att orka springa nu när man har semester och är ledig, en helt annan sak när man jobbar, men har tänkt att om jag ska få det gjort när jag börjat jobba igen, så får det nog bli en löprunda på morgonen, på kvällen misstänker jag att det är på tok för tröttsamt, men vi får se! Heja, heja!!