Northbanes Blog

Dagens citat: ”asså hur gör man romerska siffror på ett vanligt tangentbord?” – Alex

Kör Pulp Fiction metoden på det här inlägget (dvs icke kronologisk ordning). På väg hem, efter att ha lämnat av Fia i Fjärås där Ing-Britt körde henne vidare till Gbg, så såg jag i motsatt riktning på E6:an flertalet blåljus strax efter Frillesås och bara ett fåtal bilar innan dess i mötande riktning. När jag sakta körde förbi, såg jag ett antal polisbilar och ambulanser ståendes där, samt en långtradare med baken tillknycklad, kort därefter sågs en lastbils med en förarhytt som såg ut som ett dragspel, ingen vacker syn vill jag lova! Därefter följde kilometerlånga köer med bilar och lastbilar i blandad kompott.

Hade jag å Fia varit snabbare iväg så hade vi nog blivit ståendes där med. Men istället blev vi vid Väröbacka omledda från E6:an och ut på småvägar (läs gamla E6:an), dålig skyltning gjorde att bilar följde efter varandra, några följde med upp en bil till vad som såg ut som ett mini-skrotupplag och fick vända om och tillbaka. Eftersom jag inte var allt för van vid småvägarna kring Väröbacka, så satte jag på GPS:en, men den ville bara leda oss tillbaka upp på (nya) E6:an igen, så den var inte till mycket hjälp, men när skyltar med Kungsbacka återfanns så visste vi att det var rätt väg iaf. Vid en rondell kunde man svänga av från gamla E6:an och ut mot nya, här kunde man komma på både norrgående riktning samt södergående, eller det var i alla fall vad Vägverket ville lura i oss. Sämre skyltning har jag då fan aldrig sett! Tack vare att Vägverket inte ens känner till sina egna vägar, så lurades vi in på en liten skogsväg (visserligen asfalterad, men ändå), och nej, vi var inte ensamma om att bli lurade att köra in där, flertalet bilar svängde in på samma lilla väg, där ibland ett lotsfordon och ett bred last fordon som knappt fick plats på den lilla vägen, bra gjort där Vägverket, här gick ett par svordomar åt.
Men då visste vi inte hur illa det var vid avspärrningen på motorvägen var förstås, så här i efterhand var den omvägen klart värt besväret.

Innan på morgonen har vi hunnit med att göra pepparkakor, så det doftade underbart gott när man kom tillbaka i eftermiddags! 🙂 Innan jag kom hem så hanns det med flertalet simturer i simhallen, första kvarten kändes hemskt tråkig, kanske speciellt eftersom jag va ”själv”, men sen började det ordna upp sig lite, men benen var som jell-o när jag gick därifrån, märks att det var över 2½ år sedan sist!