Jobbat länge idag, glömde ta med lite saker när jag var ute hos kund igår, så kände att det var lite pinsamt, så ist för att belasta jobbet med att jag klantade till det, så valde jag att köra det hela pro bono för både kunden å jobbets räkning, vilket slutade med att jag inte var klar förrän kvart över åtta, å då åkte jag direkt till björn för att glo lite på tv å hämta lite öl inför morgondagen. nu har jag satt mej framför tv:n/datorn å har tänkt att installera om Windows 7, vilket kanske är lite onödigt, men iaf så tänkte jag se Braveheart medan jag gör det, lär väl inte orka se hela filmen misstänker jag dock…
Sen har jag tänkt på en sak, vi svenskar säger ju ofta att amerikaner är så trevliga, fast det bara kanske är ytlighet; de hälsar på en, pratar med folk utan nån direkt anledning och hjälper till om det är nåt, men är vi svenskar verkligen så mkt bättre? Är det verkligen roligt med Jante-lagen, du ska inte tro att du är nåt? Vi hälsar knappt på folk, gör vi det, ja då måste vi i princip känna människorna i fråga, att prata med en okänd människa utanför jobbet, det skulle ju anses väldigt konstigt. Är det då inte bättre att kanske vara lite ytligt trevlig (eller trevligt ytlig? 😉 istället för att vara sur å inåtvänd som vi är? Även om man är falskt trevlig, så är det ju bättre än att vara genuint sur.
