Idag var det bältesgradering på träningen, har varit minst sagt nervös då jag inte känt mig helt hundra på alla slag och försvarsställningar, kata och annat därtill. Så när jag klev in i dojon idag och fick höra att det var just idag det var gradering, så knöt det till sig lite i magen.
Jag hade hoppats på att det kunde ske nästa vecka, så jag fick träna ytterligare lite till. Detta trots extra hjälp jag fick i förra veckan, tack Ingemar, kanske var det den som gjorde att jag faktiskt lyckades med att ta den nya färgen i bältet, nämligen gult (japp, det är på nybörjarnivå fortfarande, men känns bättre än vitt!) Så nästa vecka ska jag få mitt nya bälte, lycka!
Men under Yu Kumite:n (fri sparring) som ägde rum sista 5-10 minuterna, så gick jag mot de som hade betydligt högre bältesrank än jag själv, dels för att de ofta är mer säkra på sin sak, men för att de också inte daltar runt utan det kan komma en slag som tar luften ur en. Lyckligtvis kunde jag parera de flesta utan problem, men ett slag har gjort min vänstra underarm otroligt öm, att sitta å författa den här texten känns, en annan spark rev upp handen. Fattade först inte varifrån blodet kom, men en viss Ingemar hade slipat tånaglarna till vassa klor 
som skar sig in lite ytligt hehe. Ingen fara på taket dock!
Efter vi fått reda på av sensei att jag å en tjej som heter Moa klarat av graderingen, så gicks det fort igenom hur vi hade presterat under träningspasset, den statiska kumite:n fanns det plats för förbättringar men bra, men kiho och kata:n va lite mer än bra. Men tror Andreas tyckte bäst om att vi (jag vet att jag gjorde det iaf:) satsade allt på själva Yu Kumite:n, han tyckte det var härligt att se att vi vågade pusha framåt och inte backade bakåt när attackerna haglade, alltid kul! Å jag måste säga att Yu kumite:n är bland de roligare, speciellt när man möter hårt motstånd!
Det är en härlig grupp jag hamnat i och en lärorik sensei med ett sinne för humor, och som alla vet kommer man väldigt långt med humor och ett glatt humör!
TACK.
