Ringde till Fia ikväll och det fullkomligt skär i hjärtat när man hör att hon är så ledsen och känner sig så fruktansvärt ensam, varför är jag inte där å kan trösta henne är en kvalificerad fråga som man ställer sig själv. Jag hade gjort vad som helst för att hon skulle slippa gå igenom det helvete hon gör, där doktorerna står helt lamslagna och inte vet hur de ska behandla den neurologiska skadan hon lider utav (vilket hon inte är ensam om).
Följ gärna hennes blogg, http://styrkaviljaenvishet.wordpress.com där hon utan censur beskriver hur hon känner, mår och upplever livet efter olyckan. Lämna gärna en kommentar där, vet att dom stärker henne ur det här!
Tillsammans är vi starka och ska klara av det här!
