Idag tränades vi av Sadik som är svensk mästare i karate. Mycket givande träning som bestod av olika sorters varianter på karate, kul med variation å framförallt roligt med kumite (sparring). Uppvärmingen var inte och leka med, trodde jag skulle få operera höftleden efter att ha stått på ett ben med högt knä å försökt sparka så högt som möjligt, här finns uppenbarligen mer att träna på, den saken är säker!
Sadik hade tydligt kommando under övningarna och fick verkligen oss att pressa till absolut max, och således ger man också absolut max i övningarna, men fy fan vad det kändes!
Jag var ensam gulbältare den här gången, mestadels brunbältare, men trots att det jag gjorde säkert inte var helt hundra, så uppmuntrade han mig och kom med konstruktiv kritik, sånt gillar jag skarpt. Utan kritik (och uppmuntrande) så känns det snart hopplöst när det man gör inte ser ut som de alla andra gör (som visserligen är flera ”dan” (rank) högre än jag själv är, men ändå.
Han ska visst träna oss imorgon med, så då får man passa på att komma så klart, även om det är en lång dag på jobbet imorgon. Nu ska jag strax gå å dö en smula i soffan….
