Northbanes Blog

Idag tänkte jag att det var dags å testa en ny mataffär, så det blev Willys, efter att inte satt min fot där på flera år, så kändes det som jag knappt visste var man skulle gå in, än mindre var allt fanns inne i butiken jag var ute efter.
Tänkte att det var dags å uppliva en gammal klassiker, hamburgare, hemmagjorda så klart (face it, de man köper färdiga smakar torr fotsula i jämförelse). Tar ju inte så lång tid å göra heller, inom loppet av 40 minuter hade jag gjort i ordning färsen i biffar, stekt och ätit upp hamburgarna, helt ok.

Idag fick vi in en bärbar dator på jobbet som vi skulle ta bort lösenordet för inloggningen. Användaren hette Niklas, men han som lämnade in datorn verkade inte alls heta Niklas om vi säger som så. Misstänkte att det rörde sig om stöldgods, låste upp datorn, hittade ett CV där det fanns ett mobilnr till Niklas, men det visade sig inte vara i bruk längre, letade vidare (nej, normalt går vi inte igenom kunders personliga filer, men här kändes det som ett undantag kunde göras) och hittade ytterligare ett mobilnr, men när vi ringde upp det så informerade en röst på franska att samtalet inte gick att koppla fram (löd även på engelska). Testade även att söka på hitta.se efter personens efternamn, ringde alla på listan men antingen var det mobilsvar eller ingen som svarade. Nu ska man ju inte vara fördomsfull, men det har hänt tidigare att det kommit in filurer i butiken, sist var det två som ville köpa en strömadapter till en bärbar dator, det visade sig att den blivit stulen på våningen ovanför vår och polisen lyckades arrestera tjuvarna efter Peter larmat polisen om två skumma kunder som ville köpa strömadapter. En kollega, vars namn vi inte behöver nämna på grund av sekretesskäl, ringde polisen och efter ett tag så vill polisen ha namnet på han som lämnade in datorn, då svarar kollegan ”-Han hade ett jävla namn”, ja du, vet inte hur man ska tolka det riktigt, lät inte så bra direkt i alla fall, men polisen på andra sidan luren var visst idel öra när namnet nämndes. Hur det har gått vet jag inte, kollegan skulle ringa en bror till Niklas som bodde i Göteborg, när jag gick hem vid sex hade vi fortfarande inte fått tag i honom. Det skumma var att datorn som lämnades in var full med personliga filer, bilder och CV:n med mera, får se imorgon om det ordnar upp sig.

Uppdatering: Det visade sig att datorn hade lämnats på elåtervinning och att personen som gjort det inte tänkt på att ta bort känslig och privat information, så låt det bli något att tänka på innan ni slänger något på skroten, även om det är olagligt att ta något därifrån, så försäkra er om att ni förstört allt som ni inte vill ska kunna komma i händer på andra.