Jobbat som vanligt idag, morsan å farsan kom hem sent för de hade varit i Hajom å ute på nån Elsa Beskow-utställning samt varit på IKEA. Men dom hade väldigt tråkiga nyheter när de kom ner, våran granne i Hajom, Sofia (Ing-Britts dotter) hade fått en häst över sig eller om hon hade ramlat av hästen (att rida hästar är hennes passion i livet) och slagit sig så hårt i huvudet, att hon låg på Sahlgrenska och är nu förlamad. Det är riktigt svårt att greppa och förstå det, Sofia som är så otroligt söt och trevlig, att hon kanske ska bli en grönsak resten av sitt liv, man vill ju inte tänka det värsta, men det är ju svårt att inte göra heller. Men jag hoppas verkligen att hon klarar sig, för hennes ryggrad och nacke hade visst klarat sig, å jag antar att det gör att oddsen är lite bättre att återhämta sig.
Det får en själv att tänka efter lite, jag cyklar ju i princip med illfart när jag ska nånstans, jobbet eller vad som helst, givetvis utan hjälm med, när jag flyttar så ska jag nog försöka gå så ofta jag kan till å från jobbet, när en person som ändå är rätt nära blir förlamad, så får man sig en riktig tankeställare, det kunde ju faktiskt varit jag, fast i en cykelolycka istället.
Sofia, jag hoppas verkligen att du blir bättre, skulle vara så otroligt tråkigt om du förblev förlamad, tänker på dig och din mamma (å vilket helvete du skulle få genomlida om du inte blir bättre). Du måste bli bättre helt enkelt!
Många kramar till dig Sofia!
